I den lilla brf Konvaljen någonstans på Söder går det hett till. De flesta konflikter som kan uppstå i en bostadsrättsförening ryms här, och hela elva gånger har olika förvecklingar och utifrån kommande hot lett till mord.

Lena Risberg började skriva sin pusseldeckarserie om grannarna och bästisarna Bim och Ninni när Covic 19 svepte över världen och allt kul fick ställas in. Det planerade 60-årskalaset, sommarresan, jobbmöten, allt sattes på vänt.

– Jag jobbade hemma, tog långa promenader och satt på min balkong och spånade fram några karaktärer i en bostadsrättsförening som jag kom att gilla mer och mer. Jag hade ofta tänkt att om jag ska skriva en bok ska den handla om en bostadsrättsförening eftersom det händer så mycket där, säger hon när vi möts på hennes stamfik i hemmakvarteret. Hon har en lång karriär som marknadsförare och copywriter bakom sig, så skrivandet faller sig naturligt även om det är en helt annan sak att skriva skönlitterärt.

– Jag skrev mest för att roa mig själv, men vänner som fick läsa tyckte att jag borde lägga till en mordintrig för att fler skulle vilja läsa, säger hon. Ett förlag nappade, kontrakt skrevs och vid 61 år var hon författardebutant. Efter fem böcker på fyra år ser hon förstlingsverket som ofullgånget. I dag har hon utvecklat karaktärerna – den försiktiga Bim och den vilda Ninni – har fått tydligare konturer. Bim, som är berättarrösten i boken har fått en starkare självkänsla. Lena Risberg förklarar att hon blivit lite bättre på att ta livet av folk, men att det hon verkligen tycker om är att berätta om bostadsrättsföreningens inre liv och om vänskapen mellan de två kvinnorna som befinner sig i den senare delen av sina yrkesaktiva år.

 

– Det flesta av mina läsare är medelålders kvinnor och många har sagt att Bim och Ninni är som kompisar man gärna vill hänga med. Min erfarenhet är att kvinnor blir bättre på vänskap ju äldre de blir. Bostadsrättsföreningen Konvaljen surrar annars av alla de konflikter, dråpliga situationer och personer som många känner igen från sina föreningar: Virriga äldre, folk som ställer möbler i soprummet (är det dags att sätta upp kamera?!) den mystiska andrahandshyresgästen, den otrevliga pappan med ohängd son, tvättstugekonflikt, vattenskada, fasadrenovering, lyckliga och olyckliga par och medlemmar som inte förstår att de faktiskt är med i samma förening och därför ytterst har samma intresse av att det gemensamma fungerar. Skildringen är också kryddad med fest, god mat och härlig gemenskap med den supersociala och ständigt matlagande Ninni som nav.

Böckerna som kallas Södermalmsserien är inte minst en hyllning till stadsdelen. Lena Risberg är uppvuxen på Söder i Stockholm och efter det att barnen blivit stora återkom hon dit. I dag bor hon i en bostadsrättsförening nära uppväxtmiljön.

–Söder är hemma. Jag älskar att läsa om Söders historia, gå på stadsvandringar och fundera över hur livet gestaltade sig här förr. Ofta låter hon Bim och Ninni diskutera förändringarna i stadsdelen eller ta upp historiska trådar när de passerar olika byggnader. Hon är noga med att betona att den förening hon bor i nu inte har likheter med Konvaljen.

– Jag tar inte livet av mina grannar. Inspirationen till personerna kommer från helt andra håll. Jag kan sitta här på caféet eller promenera och iaktta människor och spinna intrigtrådar kring dem. När jag kommer på en idé skickar jag ett mejl till mig själv. Skriver gör jag hemma i lugn och ro. Konvaljens fastighet är noga beskriven i böckerna. Den är byggd på 1920-talet och bär drag från flera adresser på Söder.

Det hus där hon bor själv är av nyare datum. I likhet med Bim har hon varit engagerad i styrelsen i bostadsrättsföreningen. Nu har hon hoppat av på grund av tidsbrist men säger att hon saknar det.

– Jag har svårt att förstå dem som inte vill jobba i styrelsen. Jag vill vara med och bestämma över vad som händer med fastigheten, det är ju ett sätt att bevaka mina egna ekonomiska intressen, säger hon och tillägger att det är obegripligt att människor köper bostadsrättslägenhet med så lite kunskap både om fastigheten och om sina nya grannar.

Samma resonemang som hon låter Bim föra på flera ställen i böckerna. De första böckerna tillkom på helger och kvällar. Sedan ett och ett halvt år skriver hon på heltid efter att ha sagt upp sig från jobbet som marknadschef. Nu planerar hon för historiska romaner och att skriva en mörkare kriminalroman tillsammans med sin son. Men kompisarna Bim och Ninni vill hon inte överge.