Krönika: Återbruk måste bli lönsamt

Svenskar var tidigt duktiga med att sortera sopor och återanvända begagnat. Ändå är potentialen för samhället som helhet knappt utnyttjad. En utmaning är att det mest rationella återbruk inte alltid överensstämmer med visionen. En annan är att många av de stora möjligheterna kan förverkligas först efter ytterligare teknikutveckling.

Det första problemet illustreras av insikten att insamlade textiler inte i så stora volymer kan prånglas ut som second-hand. Som ett alternativ till återanvändning har en av Sveriges stora miljöframgångar varit att bränna en sopor i miljövänliga fjärrvärmeverk vilka producerar relativt miljövänlig värme och nästintill har befriat Sverige från sopberg som många länder fortfarande dras med. Även bygg- och rivningsavfall är en utmaning. Det motsvarar 1,4 ton per person varje år.

Byggnader står under sin livscykel för en femtedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser. En del kan återbrukas direkt. Originalkök kan ibland renoveras. Tegel, betongelement eller aluminiumdelar kan ibland återanvändas. Men det är inte utan komplikationer. En del återbruk är visserligen klart lönsamma. Annat kan vara knappt lönsamt, men värt att göra för att främja klimatet eller utveckling av en klimatinnovation som så småningom kan bli lönsam. Men det förekommer också återbruk som är olönsamt och knappt hjälper klimatet, och som riskerar att tränga ut viktigare insatser. Att skilja agnarna från vetet kan omöjligen göras genom centrala direktiv. I stället måste kostnader och klimatnytta vägas från fall till fall. Kostnader kan också sänkas genom att anpassa regelverken.

Återbrukat material kan inte alltid möta detaljerade krav. Rivningsinventering, kvalitetsuppföljning och standarder måste bli mer systematiska. Nuvarande hyresregler gör det inte möjligt att höja hyrorna efter renoveringar med återbrukat material, vilket gör det ekonomiskt olönsamt för hyresvärdar. Det är oklart hur moms och redovisning av återbrukat material ska hanteras.

Den största potentialen för Sverige finns dock förmodligen i mer storskalig förnyelse, till exempel inom dessa områden:

1. Ny betong av restprodukter som flygaska, slagg eller pulver av krossad gammal betong. Här pågår mycket teknikutveckling med förhoppning att använda betong i gamla byggnader som en slags urban gruva för att skapa nya byggnader.

2. Återvinning av stålskrot är redan omfattande, men kan bli koldioxidfri med nya processer och utsläppsfri el.

3. Alla batterier från elbilar och annan användning måste återvinnas vilket idag bara förekommer i liten skala. Ett mål för Northvolt var att tillverka batterier med 50 procent återvunnet material. Det vore olyckligt om denna ambition går i graven med Northvolts konkurs.

4. Sverige kan i princip bli självförsörjande på gödsel. Problemet är att naturgödsel idag enbart kan användas i närheten av gårdar som mest finns i södra Sverige. Det pågår teknikutveckling för att skapa gödningsmedel som är transporterbara Dessutom har Sverige potential att göra mer biogas. Allt detta kräver dock anpassade regelverk och skatteändringar.

5. Något spekulativt, men ändå möjligt är återanvändning av kärnavfall. Svenska företag som Blykalla tar snabba kliv framåt med fjärde generationens kärnkraft som genererar betydligt mindre kärnavfall och sannolikt även kan använda mycket av det som redan finns. Dessa exempel visar på återbrukens och återvinningens enorma potential. Men det återstår en hel del teknikutveckling och välavvägda beslut innan vi är där.