Nybyggnationen av bostadsrätter har mer eller mindre stannat av. Men det finns ett annat sätt att bygga. En modell som är baserad på den ursprungliga idén med bostadsrättsföreningar – en byggemenskap som sedan övergår i en bogemenskap. Brf Gården i Uppsala gjorde slag i saken och byggde själva.

Det är ett magnifikt hus helt i trä som möter mig när jag rullar in i Rosendal i Uppsala. Ordförande Maria Lindström bjuder på en kopp kaffe i föreningens stora luftiga gemensamhetsrum på bottenplan av huset.

– Det här rummet är kärnan i vårt hus, säger hon, själva utgångspunkten för hela projektet. Den ursprungliga projektgruppen bodde redan tillsammans i en brf. Man umgicks som man brukar, kanske mest på sommarhalvåret. Men man saknade ett gemensamt
”vardagsrum” där man kunde träffas året runt, ordna spontana middagar och umgås. De första initiala tankarna väcktes redan kring 2014 men det var först 2019 som det hela tog fart.

– Det som är unikt är att vi alla var lekmän med heltidsjobb, så vi behövde trygga och starka partners som vi kunde luta oss emot. Partners som insåg vår position och som kunde guida och förklara hur saker och ting fungerade.

Gruppen tog kontakt med Uppsala kommun som efter viss tvekan ställde sig positiva till projektet och ville vara med och stötta. Via Föreningen för byggemenskap hyrde gruppen in en projektlots som skulle hjälpa dem under första etapperna av projektet.

– Kommunens engagemang var avgörande, menar hon. Men när man ska göra något nytt så är utmaningarna många. Inte minst när det gällde finansiering.

– Det är tufft när man inte har en stor pengapåse eller etablerat företag bakom sig, berättar hon. Storbankerna var skeptiska. Men till slut hittade de Ekobanken som ställde upp och gav dem föreningslån. Även respektive medlems egna lån var initialt svåra att få till. Men den största stötestenen var betalningen av marken till Uppsala kommun. På något sätt var man tvungen att kunna skjuta på betalningen för att kunna få ihop finansieringen.

– Kommunen tittade på olika modeller och man landade i att upprätta ett tillfälligt tomträttsavtal som var fördelaktigt för oss i två år men efter det inte alls var fördelaktigt. Men då kunde vi köpa ut marken. En slags ”kredit” som var absolut nödvändig för att projektet skulle bli av.

Tillsammans med sin bygglots och en inhyrd arkitektfirma ritade de upp huset. Sedan arbetade de tätt tillsammans med alla aktörer under byggnationen av huset.

– Vi ville lära oss och hade ett delat ansvar tillsammans med byggföretaget, en delad entreprenad. Kostnaderna gick igenom deras företag, men de tog bara sin del, allt var transparent. Vi gick igenom alla räkningar varje vecka, jag signerade dem och gick igenom bygget med platschefen.

Inför projektet hade föreningen tre ben. Den sociala hållbarheten vilken var det viktigaste. Sedan den ekonomiska hållbarheten som bland annat handlade om att kunna dela verktyg, tidningar och annat. Det tredje benet var den miljömässiga hållbarheten. De hade redan från början bestämt att huset skulle byggas helt i trä, bara bottenplattan är av betong. Man hade också en generös inställning när det gällde hur respektive lägenhet skulle utformas.

– Alla fick bestämma över sina egna lägenheter, vilket inte var helt optimalt ur ekonomisk synvinkel, kanske skulle ha byggt lite mer standardiserat, menar Maria Lindström. Men den stora skillnaden mot en vanlig brf var att vi skapade allt tillsammans och lärde känna varandra igenom processen. Det är som att bo i en liten by, man bryr sig om varandra.

Tanken var också att ha ett blandat boende, barnfamiljer, unga och äldre. Hela föreningen blir lite som en utökad familj, ett utvidgat trygghetsnät. Många ensamma äldre vill gärna bo här. Man umgås, fikar, har bokcirkel, ordnar utställningar, syjuntor,
men helt på frivillig basis.

– Det ekonomiskt utfallet ligger ganska nära ett ”vanligt” projekt, menar hon och även vi har behövt höja avgiften. Det som byggherren skulle haft i vinst har vi lagt i våra stora gemensamma utrymmen. Det skulle säkert ha gått att pressa kostnaderna ganska mycket, men de den sociala hållbarheten var det allra viktigaste för oss, därför satsade vi stora medel på dessa ytor.

Hon menar också att projektet och boendeformen skapat ett ökat engagemang även för Rosendal.

– Det finns ett stadsdelsråd i området som flera av de boende är drivande i. Ofta har de möten här hos oss. Vi ordnar olika aktiviteter som loppmarknader, samarbetar med andra
föreningar i området och har öppna hus för att berätta mer om bogemenskap.

Sett ur svensk synvinkel är brf Gården ett pionjärprojekt. Det allra första där man byggt ett större hus, 34 lägenheter, från grunden i en urban miljö. Självklart har föreningen lärt sig väldigt mycket på vägen. Misstag har gjorts, men allt har landat i ett mycket lyckat boende.

– Vi kan rekommendera att bygga sitt eget hus tillsammans med sina grannar, även om det inte är lätt. Det har handlat om att bana en helt ny väg – allting var ju nytt för oss.

Men i takt med nya projekt genereras mer kunskap och erfarenheter. Uppsala kommun ser gärna att det blir fler byggemenskaper och släpper snart en guide på sin hemsida för att underlätta för kommande projekt. Föreningen för byggemenskaper sitter på mycket kunskap och mässor och event genomförs. Kanske är det dags att återerövra den
ursprungliga tanken med bostadsrättsföreningen. Bygg själv!