Striderna i datorspelet Battlefield är storslagna och blodiga. Skräcken i människors ögon är högst påtaglig och musiken dramatisk. En röst säger: Behind every gunsite there is a human being. We are those people. Citatet är talande för Seth Ericsons stuntkarriär.

Allt började i lilla Hällefors där Seth Ericson växte upp. Han höll på med aktiviteter som klättring och kampsport och vann flera SM-guld i både gymnastik och fallskärmshoppning. Som 13-åring bestämde sig Seth för att bli stuntman och gick med i Svenska Stuntgruppen, som är en professionell verksamhet för stuntvärlden sedan 1974.

– Jag vet inte exakt vad som fick mig att bli stuntman. Jag minns att jag i högstadiet var väldigt intresserad av teater bara om det var våld med. Jag gjorde till exempel koreografin till ett blodigt slagsmål som utspelades på en saloon.

Redan på lågstadiet blev han påverkad av Pulver och Nicko i Trazan & Banarne som sitter bredvid varandra på en bänk och pratar strunt och sedan faller baklänges med ett brak. Naturligtvis var det baklängesfallet som fascinerade Seth Ericson och som 18-åring flyttade han till USA för att lära sig stuntverkets ädla konst.

– Det handlar inte bara om att utföra stunts. Som stuntkoordinator är min uppgift att leverera trovärdiga scener. Jag måste noggrant sätta mig in i dramaturgi, teknik och säkerhet. Det handlar inte bara om att balansera på en lina utan om vilken spänning linan ska ha, säger han.

Efter jobb och studier i USA flyttade Seth tillbaka till Sverige år 1996. Här jobbar han hårt för att öka säkerheten för alla som deltar i en produktion. 1998 fick han överta stunttronen efter Johan Thorén, “stuntens farfar”, som ansvarig för Svenska Stuntgruppen. I samma veva förhandlade han till sig att stuntmän ska nämnas i kontraktet för jobb producerade av SVT.

– I USA finns ett starkt fackförbund för stuntmän och skådespelare. När jag kontaktade fackförbundet Scen & Film i Sverige kunde de inte säga vad som gällde. Det kändes bra att få till ett avtal med SVT, men det är inte klokt att vår yrkeskategori fortfarande inte är fackanslutna inom film.

Seth har hunnit med över 400 produktioner, spelfilmer, reklaminspelningar, tv-produktioner, musikvideor och motion captures, en teknik för att spela in och lagra rörelser för spelindustrin, som sedan används för att få karaktärer i datorspel och film att röra sig naturtroget. Och det var just en motion capture-studio i Hammarby Sjöstad som fick honom att falla handlöst för sin bostadsrätt.

– Jag råkade faktiskt trilla över en visning när motion capture-studion Goodbye Kansas byggdes. Mitt ex och jag slank in och visste omedelbart att denna lägenhet ska vi ha. Nu har jag bott här några år och trivs jättebra. Föreningen är suverän. Lite lustigt att även lägenheten är sammankopplad med mitt yrke som jag brinner så starkt för.

Att Seth brinner så starkt för sitt yrke är anledningen till att han anses vara en av Sveriges bästa stuntmän. Han var bäst i klassen under sin första utbildning i USA. När läraren påpekade att han inte dyker eller hoppar fallskärm så började han med det. Nu är han fallskärmskontrollant och har hög kompetens inom specialselar för fallskärmshoppare. Att vara stuntman handlar hela tiden om att förkovra sig för att hänga med i utvecklingen, annars kan säkerheten riskeras. Säkerheten i stuntvärlden är mer genomtänkt idag. Det går mer åt en teknisk struktur och riskanalys.

– Faktum är att jag har skadat mig mer när jag har utövat mina sidoaktiviteter som gymnastik, fallskärmshopp och klättring, understryker han.

Som stuntkoordinator har Seth kommit på olika sätt att lösa actionscener på ett dramaturgiskt sätt. Att göra en våldsscen trovärdig är otroligt viktigt. Det kan vara förlösande när slaget kommer i en misshandelssituation. Ett hot kan vara våldsammare än själva slaget och det måste kännas att paniken vibrerar. Seth har precis iscensatt en sådan teaterscen i pjäsen ”Ex”, med Helena af Sandeberg som hämndlysten misshandlare.

– Hur dras axlarna upp, hur ser ansiktsuttrycken ut och hur ändras rösten innan misshandeln? Jag vill känna och förmedla känslor. Det får inte bara vara uppvisning. När någon flyger i väg två meter och blir skjuten känner man ingenting. Smärta blir påtaglig när den är igenkänd, som när någon slår benet i köksbordet.